Anteckningar från en dag i trötthetens tecken

Jag försöker lära mig spanska verb. Hur böjer jag dar och venir? Glostestet visar fel att jag stavat fel och jag försöker igen. Och igen. Efter en stund går jag över till att författa ett repotage om en vän i klassen. Meningarana låter fel och jag hittar inte de rätta orden för att beskriva personen. Det slutar med att jag er upp och sätter mig och försöker räkna ut procenten av gravida kvinnor i Sverige under 2008. Matten vill inte heller upptäcker jag efter jag räknat fel på trttiotvå procentenheter. Ingenting vill idag. En sådan dag, ni vet, då ingenting blir riktigt som en vill. Då menar jag ING-EN-TING. Allt bara går åt helvete. Jag vill helst av allt bara bädda ner mig under täcket och dyka upp om ett par dagar igen. Skita  i allt som heter plugg, bara för en dag. För att sedan kunna hämta nya krafter så jag kan fortsätta att läsa om Vasas alla söner och lära mig spanska refleksiva verb. 

Nä, det är väl bara att bita ihop och kämpa mig igenom det. Snart är det faktiskt lov vilket innebär en 80-talsfest och att sova ut ordentlig. Jag ska faktiskt inte klaga alldeles för mycket heller. Det är faktiskt kul att gå i skolan. Bara inte lärarna lägger allt samma vecka, samma dag. Just den dagen jag inte vill och bara vill sova.

En förvirrad 'vem är jag?'

Det gick upp för mig att jag levt i en lögn hela mitt liv. När jag tittade på min legitimation för ett par dagar sedan upptäckte jag, till mina stora förfäran, att jag inte heter Elisabet i mellannamn. Detta har jag alltid trott och identifierat mig med. Nu, vad gör jag nu? Det visade sig att jag inte är en Elisabet utan en Elisabeth. Varför har ingen sagt det? Eller hur kan jag missa detta? H_U_R?!
Jag börjar tappa bort mig själv mer och mer verkar det som;jag är nu inte bara en Elisabeth utan lyssnar även på 'sunshine in the rain' med BWO. Vad händer egentligen? Är detta en biverkning av att börja gymnasiet? Går alla igenom en liknande perioder i sina liv? Jag kollade även på mitt första avsnitt paradise hotel häromdagen. Vad är det som händer, egentligen? Är allt detta början av en identitetskris? Vad kommer här näst? Kommer jag sluta ha svart på mig och bara skrikrosa? Eller kommer jag lyssna på Alcazar's samlade verk?

Oj. Lol. Nej. Vad hände precis?

Funderingar och ett par veckor genom mobilkameran

Jag har gått i ettan på gymnasiet drygt en månad nu och det känns så himla rätt alltsammans. Kurserna är intressanta, lärarana är roliga, klassen är härlig och skolan är bra den med. Det som saknas är kanske mer tid. Varför är inte dygnet längre? Bara ett par timmar längre liksom. Eller att jag kunde vara uppe hurlängesomhelst. För tillfället hínner jag inte med allt som jag skulle vilja hinna med under mina vakna timmar. Som exempel har jag inte hunnit måla på jättelänge, inte blogga heller för den delen. Några saker jag faktiskt har gjort sedan jag började skolan igen är bland annat...

...tagit toalett selfies. Dels på skolan och på en rymdfest där jag var en ganska dålig stjärnhimmel. Alltså jag hade målat några stjärnbilder på en tröja och bar svart samt hade saturnus runt halsen. Jag har också... 

...dött godis-döden i Linköpng. Det vattnades i munnen när jag såg allt lakris. I godisbutikens fönster låg gamla chockladformar som farmor kände igen från hennes barndom, det var lite gulligt tyckte jag. Jag har även hunnit med...

...att rita fula grejer på snapchat. Efter min upptäckt hur jag hittade fler färger på appen har jag gjort många små teckningar med varierat resultat. Här en snövit, SuperHanna och jag i röda flätor. Inte bara detta, jag har även... 

 ...varit och sett Thomas Stenstöm på KB! Victoria som jag träffade genom UKM frågade om jag ville hänga med och fuldansa till Thomas en fredagkväll, och det ville jag såklar! Vi dansade oss svettiga och glada i den lilla publiken där folk stirrade på oss som om de aldrig sett två glada och fuldansande tonåringar. Efter spelningen berömde Thomas våra moves och vi gick glada hem igen.