Blott blått

Mina blåa favoritfärger är snart slut. Inte konstigt med tanke på att nästan allt jag gör är blått. Blåa hår, blåa kläder och blåa ögon. Så även personen nedanför. 

Det fick bli en vit bakgrund för omväxlingsskull. Jag funderar på att ha en fågel/fjäril/annat fjäderfä uppe vid högra hörnet, men är osäker.

Nä, hörru. Nu är det helg och jag har knappt gjort mer än att klä på mig. Fast det får väl vara nog bra. Det är inte alltid viktigt att prestera bra på alla prov, skriva de bästa uppsatserna eller göra de mest fantastiska redovisningarna. Ibland är det bra nog att klä på sig och dricka en kopp kaffe, det finns viktigare saker än skolprestationer. Kom ihåg det.

halvt lila halvt grön halvfärdig

I lådan där jag förvarar alla mina alster hittade jag ett halvfärdigt ansikte som jag städade bort för ett bra tag sedan. Historien bakom varför den aldrig färdigställdes är enkel; jag blev osäker på vilka färger jag skulle använda. Ett knippe självosäkerhet påverkade säkert också. Kanske kommer jag så småningom att avsluta det jag började, eller så förblir den halvfärdig. Eller halvpåbörjad. Beror på hur en ser på allt.

Annan sak jag kom att tänka på! Jag, min far och min bror åker snart till London. Huvudmålet är att kolla på Özil när han spelar i vårt favoritlag Arsenal. Egentligen ligger nog både FC Rosengård och PSG med Caroline Seger i spetsen varme om just mitt hjärta. Med influenser från min bror har jag dock blivit en PL-dyrkare, vilket Hanna 12 år skulle skrattat åt och sagt att "inget kan bli bättre än spansk fotboll" . Casillas var, och kommer alltid vara, fotbollsspelaren jag rangordnar högst, så lite av tolvåriga Hanna sitter ändå kvar. Londonresan är något jag ser framemot mycket. Det är första gången jag ser professionell fotboll utomlands(!!pepppen!!), men också för att hela London är en mycket mysig höststad så d ska bli najz. 

Ett tafatt försök

Jag vet inte om jag gillar denna eller ogillar den starkt. Kanske utan de där sträcken/tentaklerna/strålarna som utstrålas från huvudet. Träden gillar jag dock. Kanske återanvänder den idén.  

Jag är inne i ännu en smärre identitetskris. De slutar liksom aldrig utan pågår i ett ständigt flöde. Typ som svett en varm sommardag (nää vad äcklig liknelse skärp dig för fan). Just nu handlar det främst om mitt internetalias som även bloggen är döpt efter som jag inte alls kan relatera till längre. Jag gillar självfallet star wars fortfarande men det känns för långt, otympligt och inte jag lägre. Vilka fjuttiga problem jag har alltså. Går det ens att byta namn på en bloggadress utan att byta blogg totalt? Nu har jag skrivit blogg alldeles för många gånger, fa-an vad jag spyr på det ordet. 

OCH VAD SVAMLAR JAG ENS OM!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?! 

1/3

I augusti 2014 började jag det första av tre gymnasieår. Dagen efter min första dag skrev jag in några uppmuntrande ord i min kalender. Den 1 juni 2015, som alltså är idag, skrev jag in "snart slutar du ettan! håll ut!" för jag visste att jag skulle längta till sommarlovet. Hur kul ett läsår än är så längtar jag alltid lika mycket till sommarlovet, vilket förmodligen de flesta kan känna igen sig i. Vilket fall som helst så blev jag idag väldigt glad av mina egna små hoppfyllda ord från mig själv. Idag upptäckte jag även en liten text jag sparat i datorn från den där första dagen på en ny skola, med en ny klass, i en ny stad där jag skulle läsa nya ämnen, få ny kunskap och ny erfarenhet.

Okej, första dagen av gymnasiet. Det var kul! Faktiskt väldigt kul.
Började med att jag vaknade alldeles för tidigt och låg i sängen i två och en halv timme innan jag kunde gå upp. Sen klädde jag mig i den randiga magtröjan från Zara som blivit missfärgad. Jag ville inte gå runt med en babyblå krage, så jag bytte till den senapsgula magtröjan från uo. Därefter åt jag frukost och började bli nervös. Jag var tidig och blev mer nervös ju närmare klockan tickade 09.03. Så nervös att jag inte kunde se ett avsnitt the office. Senare åkte jag buss med Calle och typ alla andra gamla nior från piläng. Angela frågade hur jag var så cool och lugn. Jag var oerhört nervös men gjorde allt för att ingen skulle se det. Snackade med ellen och hon var pepp och glad så jag blev pepp och glad. I lund träffade vi Amanda som hade saknat mig, då blev jag glad. Allihopa gick tillsammans till katte och satt nervöst och väntade på att vi skulle in i aulan. Fotografen var dum.

Jag har faktiskt klarat av ett år av gymnasiet. Bra jobbat Hanna! Om två år tar du studenten vilket inte är så långt bort som en kan tro. Visst visst det är massor av tid kvar men ändå! Förra veckan pratade jag med tvåorna på HiP. De varnade för läsåret jag hade framför mig. "om du tyckte att ettan var jobbig så vänta bara på tvåan. Den är tio gånger värre". Hmf, tack för de upplivande orden...

BD och sköldpaddshalsar

Till tonerna av nina simone och broder daniel, vilken blandning alltså, skriver jag detta. Fast just nu spelas borderline av hurricane gilbert för att vara petig.

Jag hade faktiskt nästan glömt av det förra inlägget trots att det känns som det var igår jag skrev det. Konstigt det där med tid. Som jag skrev då att kändes det som att veckan hakade upp sig tisdag och nu kan jag knappt tro att ett år redan gått sedan jag skrev de där raderna. Det är ofta jag tänker på tid. Först att tiden går snabbt, i ultrarapid typ, för att i nästa sekund klaga på att klockan tickar i snigelfart. Kul grej, klagan av björnstammen började spelas typ precis nu.

Som ni kanske ser på gifarna har jag på mig polo vilket har blivit mitt nya favorit plagg. Speciellt denna polo som är sådär perfekt randig i kaffebruna nyanser. Med min lugg, en fin kjol och polotrjan känner jag mig som en riktig sjuttiotalspingla.  

Bilder från min pinterest

JAG VAR TJUGITVÅÅÅÅÅÅÅ NÄR JAG LÄMNADE LUUUULEÅÅÅÅÅ-dunkar nu högt i mina högtalare

Förresten, jag har målat en "surpize" tjej i "surpize" lugg men "surpize" glömt scanna in den. Hon kommer snart upp här, lovar!

Tack för att ni fortfarande orkar kika in ibland fast jag typalrignågonsinorkaruppdatera. Jag har ett par läsare från Frankrike; undrar vem det kan vara? Tja, vi hörs.

2014.01.30

Jag har tänkt mycket på att jag glömmer så mycket jag är med om. Därför bestämde jag mig för ett år sedan att göra en sort tidskapsel i form av ett blogginlägg.

Jag såg en film för nån halvtimme sen där de grävde ner en tidkapsel i jorden med kort på dem, brev med deras tankar och andra små fina saker. Då fick jag en ide, jag vill göra en jag med. Eftersom jag är för lat så orkar jag helt enkelt inte gräva ner en fysisk låda fylld med minnen. Därför gör jag en internet-tidskapsel. Detta inlägg är skrivet för ett år sedan, 2014.01.30. Jag hoppas och tror att jag fortfarande har kvar bloggen då därför bestämde jag att publicera min cyber-tidskapsel här. 

Ja, för att börja med så går jag sista terminen i nian och längtar bort bort bort. Jag är skoltrött och finner ingen motivation någonstans. Dock vet jag att jag inte ska ge upp, det kommer jag heller inte göra. Jag ska klara nian och min sista termin på högstadiet. Men segt är det. Ibland känns det som att veckan hakar upp sig på tisdag. Att den på något sätt förlängs eller att vi står still i tiden. För det gång långsamt. Riktigt långsamt. "Sista året går så snabbt" har många sagt till mig. Än så länge stämmer det lika mycket som att grisar har vingar. Jag räknar ner dagarna tills vi slutat. Jag har för mig att det är runt 135 nu. Då är alla helger och lovdagar inräknade. Så när jag tänker på det känns sommarlovet lite närmare.

Om jag kollar ut ser ser jag att det snöar. Snart kommer det nog ändå smälta bort persis som det alltid gör här i Skåne. På gatorna är det slaskigt och i skolan är det vansinnigt kallt. Skolan är visst gammal enligt rektorn och läcker som ett såll, ändå får vi absolut inte, under några omständigheter, höja värmen. Därför går jag i stora stickade tröjor under vintern. Klänningar och strumpbyxor är det inget att tala om. Jag hade på mig det för ett par dagar sen, till och med dubbla strumpbyxor, ändå frös jag.

Jag målar en del. Mestadels ansikten. Tjejer. Ofta tjejer. För en dryg vecka sedan blev jag klar med en tjej avmålad i grodperspektiv. Den blev jag faktiskt mycket nöjd med, motförmodan. Det finns alltid fel på allting jag målar. Eller jag hittar fel på dem. Ibland ser jag att färgerna är fel, näsan är för liten förhållande till ögonen eller att jag målat utanför. Alltid något litet fel som jag retar mig på. Just nu håller jag på med en tjej som sitter på ett bord för att jag ville utmana mig själv att måla något annat än ansikten. När jag skulle skissa upp den utgick jag från den rödhåriga tjejen i The Breakfast Club. Eftersom namn aldrig fastnar så minns jag inte vad hon heter. Bara att skådespelaren heter Molly någonting. Jäkligt bra film det där, The Breakfast club alltså. Rekommenderar den stark!

Ofta sitter jag och pluggar på nätterna och går och lägger mig alldeles för sent för att det ska vara bra. Stressad är jag också. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kanske för att jag oroar mig för mycket inför NP och gymnasievalet. Att jag ska misslyckas totalt på de nationellaproven och väljer fel gymnasium. 

Den 14 februari ska våra gymnasieval-blanketter vara inlämnade. Jag är ganska, ganska, att jag ska välja en samhällslinje med spets historia. Dock är jag inte säker. Som så många har sagt, det går att byta om jag inte trivs eller inte gillar mitt val. Jag känner ändå att jag vill välja rätt från början så att jag slipper byta hit och dit.

I mina hörlurar spelas mycket Håkan, The smiths, Morrissey, The Cure, Säkert!, The Jam, Alicie and The Glass Lake, Bob Hund, Makthaverskan med mer. Jag älskar att bara dra på mina gröna urbanears och stänga ute världen. Mina föräldrar, syskon och kompisar blir ofta småsura när jag inte hör vad de säger. Jag skyller på mina hörlurar. Jag vill till Håkan i sommar, hans enda spelning men jag har inte pengar så att det räcker. Det skulle också bli jobbigt med sovplats och sånt, synd. I somras var jag och några kompisar och såg honom i Helsingborg. Det var magiskt. Helt och hållet magiskt. Vill återuppleva den där dagen. Tragiskt att det inte går. Magiskt, men tragiskt.

På lördag börjar den tredje säsongen av den brittiska tv-serien Sherlock, närmare bestämt i morgon(!!!!). Som jag har längtat till den dagen! Många gånger har jag varit nära att se allt på internet, men jag har lovat min syster att vänta tills det kommer på svt. Åh, kan knappt vänta (<3). Just nu är jag inne i någon krim-period vilket betyder att jag kollar på oerhörda mängder kriminalare. Och sci-fi, men det brukar jag titta på. Brittiska kriminalare är favoriten. Maria Wern också. fast mest BBC-serier.

Det är en svindlande hur mycket som kan ha hänt på ett år. När detta publiceras, jag vet inte, allt möjligt kan ha hänt! Nästan läskigt när jag tänker på det. Jag kanske radikalt ändrar stil och bara lyssnar på deth metal eller börjar klä mig i endast och bara ljus rosa. Jag kanske skiter i allt och i valet och kvalet väljer byggprogram på gymnasiet. Jag kanske fortsätter att måla, men bara crazy cat laydies. Eller så börjar jag träna ofantligt mycket och blir body builder. Vem vet, mycket händer på ett år.

Cyberkramar från Hanna femton år. 

En liten glimt av liv

Efter påtryckningar från olika håll, dels från min syster, ett par kompisar och mig själv, sitter jag nu här igen. Äntligen? Jo, jag tror att det sitter rätt med ett äntligen faktiskt. Det har varit problematiskt att hitta tid för att uppdatera länge nu. Jag har inte tyckt att det finns så mycket jag kan dela med mig av, en bidragande faktor till varför det varit så tyst här. Att jag har något att dela med mig av nu är en överdrift fast det hindrar mig tydligen inte. Tyvärr har jag inte hunnit måla något vilket är himla tråkigt. Lite då och då jobbar jag på en person med skäggstubb, läppstift och örhänge. Men vad det blir av den får vi se. I brist på annat kan jag visa vad jag har gjort i mitt så buzzy life att jag inte kunnat uppdatera (förtydligande: mycket ironisk i sista meningen).

Ännu en parentes; när jag läser texten ovanför märker jag att jag drar mig för att nämna ordet 'blogg'. För läsare som kan min blogg utan och innan, inte för jag tror att det finns nån men ändå, så skrev jag det i ett inlägg för typ ett år sedan. Att jag ogillar ordet 'blogg' alltså. Jag tycker så fortfarande tydligen. Kanske är det mitt sätt att ha självdistans på något sätt? Jag ser väl mig själv inte riktigt som en 'bloggare' och vill väl inte heller tro att jag är det. Kanske. Jag vet inte riktigt. Men det kan vara en förklaring. 'Bloggare' är förresten också ett väldigt fult ord. 

Jag har sett ut ungefär såhär. För att sammanfatta har det blivit mycket polo, kjolar som är höga i midjan, collegetröjor och strumpbyxor. Och jag verkar ha poserat typ likadant hela tiden?

Axel dissade min och Fridas idé om att ha en halloweenfest. Vi ville inte lyssna så vi klädde ut oss till katt och håkanpoppare, satte upp spindelnät samt blåste upp orangea och svarta ballonger. När vi var klara tror jag att Axel höll med om att det var en lyckad fest ändå.

 

Jag har hängt med mina boyzzz som jag ironiskt brukar kalla dem. En kväll var jag en ovanligt bra cheerleader i sann amerikans anda.

 

 En annan kväll firade vi att Carl fyllt år. Tova och jag dansade typ hela natten vilket var så himla roligt. Jag dansade med en flicka, hon dansade mig galen, sen dansa hon med giraffen i vardagsrummet.  

För ett par måndagar sedan åkte min kära klass HiP1 till Stockholm. När jag, Carro och Nicole hade tid över gick vi och fingrade på vinyler likt de hipstern vi är. Där stod vi i secondhand kläder, sotarmössor, kånken, docs pratade indiepop, instagrammade och letade efter fina vinyler. Vilken jävla indiedröm.

Vi lekte supermegaturister i huvudstaden. Här utanför riksdagen där vi fick en rundvandring vilket var så sjukt ball.


           
Nicole vann pris för att ha fått flest poäng på tävlingen "hitta flest riksdagsmän" som vår lärare utlyste. Fem plus för någon ur regeringen och fem minus om man såg Orup. 

Anteckningar från en dag i trötthetens tecken

Jag försöker lära mig spanska verb. Hur böjer jag dar och venir? Glostestet visar fel att jag stavat fel och jag försöker igen. Och igen. Efter en stund går jag över till att författa ett repotage om en vän i klassen. Meningarana låter fel och jag hittar inte de rätta orden för att beskriva personen. Det slutar med att jag er upp och sätter mig och försöker räkna ut procenten av gravida kvinnor i Sverige under 2008. Matten vill inte heller upptäcker jag efter jag räknat fel på trttiotvå procentenheter. Ingenting vill idag. En sådan dag, ni vet, då ingenting blir riktigt som en vill. Då menar jag ING-EN-TING. Allt bara går åt helvete. Jag vill helst av allt bara bädda ner mig under täcket och dyka upp om ett par dagar igen. Skita  i allt som heter plugg, bara för en dag. För att sedan kunna hämta nya krafter så jag kan fortsätta att läsa om Vasas alla söner och lära mig spanska refleksiva verb. 

Nä, det är väl bara att bita ihop och kämpa mig igenom det. Snart är det faktiskt lov vilket innebär en 80-talsfest och att sova ut ordentlig. Jag ska faktiskt inte klaga alldeles för mycket heller. Det är faktiskt kul att gå i skolan. Bara inte lärarna lägger allt samma vecka, samma dag. Just den dagen jag inte vill och bara vill sova.

En förvirrad 'vem är jag?'

Det gick upp för mig att jag levt i en lögn hela mitt liv. När jag tittade på min legitimation för ett par dagar sedan upptäckte jag, till mina stora förfäran, att jag inte heter Elisabet i mellannamn. Detta har jag alltid trott och identifierat mig med. Nu, vad gör jag nu? Det visade sig att jag inte är en Elisabet utan en Elisabeth. Varför har ingen sagt det? Eller hur kan jag missa detta? H_U_R?!
Jag börjar tappa bort mig själv mer och mer verkar det som;jag är nu inte bara en Elisabeth utan lyssnar även på 'sunshine in the rain' med BWO. Vad händer egentligen? Är detta en biverkning av att börja gymnasiet? Går alla igenom en liknande perioder i sina liv? Jag kollade även på mitt första avsnitt paradise hotel häromdagen. Vad är det som händer, egentligen? Är allt detta början av en identitetskris? Vad kommer här näst? Kommer jag sluta ha svart på mig och bara skrikrosa? Eller kommer jag lyssna på Alcazar's samlade verk?

Oj. Lol. Nej. Vad hände precis?

Funderingar och ett par veckor genom mobilkameran

Jag har gått i ettan på gymnasiet drygt en månad nu och det känns så himla rätt alltsammans. Kurserna är intressanta, lärarana är roliga, klassen är härlig och skolan är bra den med. Det som saknas är kanske mer tid. Varför är inte dygnet längre? Bara ett par timmar längre liksom. Eller att jag kunde vara uppe hurlängesomhelst. För tillfället hínner jag inte med allt som jag skulle vilja hinna med under mina vakna timmar. Som exempel har jag inte hunnit måla på jättelänge, inte blogga heller för den delen. Några saker jag faktiskt har gjort sedan jag började skolan igen är bland annat...

...tagit toalett selfies. Dels på skolan och på en rymdfest där jag var en ganska dålig stjärnhimmel. Alltså jag hade målat några stjärnbilder på en tröja och bar svart samt hade saturnus runt halsen. Jag har också... 

...dött godis-döden i Linköpng. Det vattnades i munnen när jag såg allt lakris. I godisbutikens fönster låg gamla chockladformar som farmor kände igen från hennes barndom, det var lite gulligt tyckte jag. Jag har även hunnit med...

...att rita fula grejer på snapchat. Efter min upptäckt hur jag hittade fler färger på appen har jag gjort många små teckningar med varierat resultat. Här en snövit, SuperHanna och jag i röda flätor. Inte bara detta, jag har även... 

 ...varit och sett Thomas Stenstöm på KB! Victoria som jag träffade genom UKM frågade om jag ville hänga med och fuldansa till Thomas en fredagkväll, och det ville jag såklar! Vi dansade oss svettiga och glada i den lilla publiken där folk stirrade på oss som om de aldrig sett två glada och fuldansande tonåringar. Efter spelningen berömde Thomas våra moves och vi gick glada hem igen.

Höstlängtan

Just när jag och många andra började peppa höst och allt vad det innebär blir det ju varmt igen! Vad är detta liksom? Samtidigt kommer det nästan alltid som en chock för mig att hösten inte börjar samma dag som skolorna börjar, vilket är synd. Jag alltid rätt så jättefärdig med sommaren när skolorna drar igång och sommarlovsminnena bara är just minnen. Men som så många år innan så börjar inte hösten i samma sekund som jag tar första steget inne i skolbyggnaden. Suprize Hanna1 Det är precis som vanligt! September innebär inte omedelbar höst!

Min syster verkar helt uppgiven då hon så fort hon får chansen säger att denna hösten kommer bara bli ful och tråkig eftersom det varit så torrt. Jag hoppas hon misstar sig grovt och att hösten blir full med vackra löv och duttregn. 

Att plocka svamp verkar som att det är tid för nu, om jag lyssnar till min farmor i alla fall. Svamp känns lite höstigt vilket muntrar upp mig en smula. När jag en dag satt och spanade igenom mitt facebook flöde dök det upp många svamplockar-bilder vilket fick mig att googla på diverse kantareller och karljohanssvampar. Detta ledde i sin tur till att jag fick för mig att måla svamp som till sist blev denna kantarell-bruden. 

Åh! Bli alltid lika irriterad att färgerna blir matta och upplösningen halvkass. Så mycket mer än att sluta störa mig på det kan jag tyvärr inte göra åt saken. Klart slut härifrån, vi hörs snart darlings.

Söndagstankar med frågetecken

Här är två som jag glömt scanna in men som jag nu hittade i min "Hanna målar"-låda. Den har jag nog aldrig visat här men det är en mycket simpel skokartong inklädd i presentpapper som jag lägger mina alster i. Så roligt var det. Pfft, vad negativ jag lät! Men så är det väl på söndagar. En uns av pessimism tynger alltid mina söndagar. Jag har en sjukt konstig relation med söndagar, en speciell hat-kärlek. Riktigt svårt att beskriva vårt förhållande annat än en hat-kärlek. Hoppas du förstår, söndag. Det är inte jag, det är du.
Oj, nu kom jag helt ifrån ämnet. Som sagt jag hade ett par lite bortglömda alster som jag hade tänkt att visa.

Den vänstra har en vit kant runt ansiktet som skymtas lite till höger om personens hals. Båda var ganska oplanerade och fick växa fram lite som de ville. Annars brukar jag ha någon grundtanke men inte med dessa två. Den högra är inspirerad av Beatles och den vänstra en bild på Pinterest. Lite kuriosa bara.
Vi hörs.

Det böljande blå samt börja gymnasiet

Där ligger hon nu, Havsgudinnan. Håret med fiskarna i och snäckskals örhänget. blev mer nöjd med fiskarna än själva ansiktet, men så kan det vara ibland. Fick även användning av min gelpenna som jag fick i födelsedagspresent (tack Victoria för tipset). 

Mamma var så snäll och scannade in bilden på sitt jobb med en större scanner så hela gudinnan fick plats, tack tack. 

Idag är det söndag och jag har gått mina första fyra dagar i gymnasiet. Än så länge stormtrivs jag. Tror det kan bli tre mycket roliga och intressanta år. Det är himla kul att träffa andra som inte är från byn jag bor i utan utomstående, nya personer. Mitt schema består mest av mina favorit ämnen, historia och samhällskunskap, så nu är jag inte alls lika skoltrött längre. Tror jag blev mer motiverad när jag fick i viss mån välja själv vad jag skulle läsa och inte lika inrutad och förutbestämd som det var i högstadiet. Går som jag kanske nämnt innan en historia spetsutbildning. Det innebär att det är som samhällsprogrammet men vi läser mycket mer historia, både steg ett, två och tre samt ett par extra exklusiva kurser.  

Ja, det var väl allt för denna gång. Vi hörs.

Förresten! Hösten är på väg med sina kyliga mornar och vackra löv. Snart så. Älskar höst.

När värmen gjorde mig sömnlös

Försöker hitta en bra position för att slappna av och somna in i. Sluter ögonen och koncentrerar mig på att släppa alla tankar som flyger runt i huvudet för att falla in i sömn. Men det är omöjligt. Lakanen är klibbiga av svett, rummet är för ljust och för mycket flyger runt i huvudet. Istället egnas tiden åt att kolla på flygplan som åker förbi högt högt åvanför hustaken. Fantiserar vart de är påväg och vart de varit. Myggorn surrar runt i hela rummet och är förbannat irriterande. Kroppen vill inte slappna av och bli så tung och sömning som den brukar bli när jag är trött. Tankarna vill inte samla sig, ljuset vill inte bli mörkare, svetten vill inte sluta klibba och de där jävla myggorna vill inte försvinna eller bara  dö. 

Tankarna försvinner till den senaste vintern. Hur kunde det ens kännas kallt och hur kunde tänderna hacka av kylan. Går den ens att frysa? Snö, kalla fingertoppar och rök till andedräkt verkar mer som en dröm än något annat. Att termometern någon gång stått under tjugofem grader känns helt overkligt. Det är som att kroppen glömt bort hur det kännes att frysa. Tanken slår mig att just detta tänkte jag i vintras, fast tvärt om. Då var det som att värme vara var en konspiration som aldrig existerat. Dock är kyla något som jag långt mycket mer uppskattar.

Flyttar madrassen från det lilla hönet av rummet som den brukar ligga i till under takfönsterna. Öppnar de lutande fönsterna på vid gavel och lägger igen. Kanske kan kvällsluften kan få mig att bli svalare. Försöker återigen samla tankarna och sövas ner. Men återigen gör sig årets varmaste dagar sig påminda med sina svettiga ryggar och ljusa nättet. Ugh låt mig bara sova och ge mig höst. Det räcker nu. Fattar att det är varmt men sluta nu. Det är nog. Vill ju bara sova.

Ett par rader som jag skrev när det var så innerligt varmt hela jävla tiden. Kunde inte sova så började skriva på telefonen vad jag tänkte. Blev för pretantiöst och för konstig men gillar det på något sätt. 

Sena sommarkvällar och Sydamerikaresan

Hej. Igen. Det var ett tag sedan. Kan man ju lugnt säga.

ok, hade stora problem hur jag skulle börja men detta går bra så jag bara fortsätter.

Ja, jag tror många som kikar in här nog förstår varför jag har varit frånvarande så länge. Och det är väl som det ska vara. Jag har helt enkelt inte haft tid att blogga, knappt lust heller. Men nu kände jag att planeterna stod rätt för att kunna gör ett inlägg. Fast jag varit borta kan jag ändå se att några fortfarande kikar in här vilket gör mig alldeles varm i magen. Tack, stort, fett megatack.

Några mobilbilder som visar en del av min sommar, än så länge. Har ju faktiskt typ tre dagar kvar (WHAAAT BÖRJAR JAG OM TRE DAGAR!? PAANIIIK! SERIÖS PAANIK!) av ledigheten. 

Bild ett är när jag och Frida var på Timbaktu och Veronica Maggio på sofiero. En oerhört fin kväll, men kan någon förklara grejen med Maggios gigantiska gröna händer som var på sidan på scenen?

Bild två & tre är när Axel, Filip, Pontus, Oliver och jag var och strampade runt med tandemcyklar på Ven. 

Bild fyra är rosa fluff-moln en sommarkväll.

Bild fem är en kväll hos Amanda.

Bild sex är typ en av de bästa. Ett strandhäng en kväll för att fira att jag fyllt sexton. jag blåser sopbubblor på på bilden hamnar en av bubblorna mitt framför Carls ansikte, ehe ganska iponeramde!?

Bild sju är något jag snart ska visa er!

Bild åtta är när jag får ett överraskningskalas på tolvslaget den 14 juli för att fira mina sexton sommarar. Fick sopbubblor vilket är typ det bäsa man kan få.

Bild nio är tagen när jag käkar kvällsfika med mig själv påväg till Josefine.

På den tiden jag varit frånvarande har min familj och jag även hunnit med en resa till Peru och Ecuador. Kan fortfarande inte riktigt fatta att vi var där. Sydamerika är så himla långt bort och de två veckorna som vi var borta gick så förbannat fort. Resan var i alla fall typ det coolaste ever. Oj vad jag ska åka tillbaka dit någon gång! Lite urpålock av bilder som togs där borta ska jag föröska slänga upp. 

vi hörs snart och tack återigen för att ni besöker mitt lilla krypin på inernet då och då.

Ett hår med virvlar

En skelande flicka med blå virvlar i håret. Nästan som ett hav till hår och att virvlarna är vågor som böljar sig. Borde måla in en båt i lockarna också som att hon är en havsgudinna och håret är havet. Nu börjar det pirra i fingrarna av lust att måla en ståtlig havsgudinna med böljade hår och fiskar, båtar och annats havsliv i sina lockar. Åh, det får bli nästa projekt!

Till något annat. Skuggor gör sig aldrig rättvisa i scannern. De ljusa partierna blir för ljusa och färgerna förändras ofta. Vet inte vad jag ska gör aåt det bara. Störigt, en nål i ögat. Kanske ska jag tänka på att skarpa till kontrasterna när jag målar. Det kankse hjälper, jag får testa det någon gång. Blogger brukar också krångla lika mycket scannern. Som i inlägget under där ett stort mellanrum mellan rubrik och brödtext uppkom. Jag kan heller inte ta bort det för det syns inte en skymt av mellanrummet när jag ska redigera inlägget. Ännu en nål i ögat.

Några rader om att sluta nian

Jaha. Nu har jag gått min sista dag i grundskolan. Min sista dag på skolan jag gått på sedan fyran. Min sista dag med de fyra som jag gått med sedan dagis. Min sista dag i nian är nu över och jag har ett väl behövligt sommarlov framför mig. Åh vad jag längtat.
En av alla tankar som slog min när alla nionde klasserna var samlade i kyrkan igår var att åren gått så otroligt fort. Det kändes som vi precis steg in på högstadiet i sjuan på nervösa ben för att ha våra första lektioner samt få våra första skåp. Jag minns exakt hur vårt första möte med den nya klassen var. Alla stela och nervösa samtal, trevande blickar och förväntansfulla ansikten.
Jag har nog inte riktigt greppat att det faktiskt är över. Det har knappt funnits tid att tänka på att vi ska sluta de sista veckorna. Det har varit så mycket annat att göra så att det är nu först efteråt jag stannar och tänker hur snabbt allt gått, och hur mycket jag har trivts i min klass, 9d. Fy satan vad jag kommer sakna tryggheten, de trevliga människorna och häftiga diskussioner vi haft. Nu är det över. Med en blandning av vemod och glädje slutade jag nian. Visst, som jag skrev innan kommer jag sakna klassen men det kommer bli så fruktansvärt skönt att få välja linje på gymnasiet, få börja i en annan stad där jag inte känner så många och få lämna byn jag bor i. Det ska bli skönt att slippa högstadiet och allt va det innebär och att slippa se samma ansikten som jag sett sedan jag började min första skoldag.
Ett farväl till min mellan- och högstadieskola. När jag tänker på dig kommer jag minnas skolmaten, korridorshängen innan lektionerna, alla de glada, engagerade och ibland kassa lärarna. Jag kommer minnas  plugghetsen, uppehållsrummen med skåpen och såklart vännerna jag lärt känna där. Ett stort farväl, vi ses förhoppningsvis inte på länge för nu ska jag börja på en annan skola, i en annan stad med nya människor och det ska bli så himla härlig.

Så skrev jag igår precis när vi hade slutat och alla känslorna bara skölds över mig. Det är ingen bra text men det är kul att se och spara för att veta vad jag tyckte då. 
Ät mycket jordgubbar, bada i havet, upplev sommarnätterna med personer du gillar, sov ut på riktigt och ta hand om varandra, för det kommer jag göra. Ha en fin sommar, junikramar.

Jag gånger arton

Jag fann en lista på internetz som jag tänkte skulle vara kul att fylla i. Happ, så här är den.

Jag är för tillfället- ganska glad. Vi kom precis hem från ett 70 år kalas i Linköping, men mer om det senare. Ebba kom hem från San Francico så jag är ju glad att hon är hemma igen.  

Jag är bra på - att göra smoothies. Faktiskt riktigt bra.

Jag tycker inte om - när lärarna ger oss typ femtioelva redovisningar två vecka innan skolavslutningen. Tack för den liksom.

Jag är dålig på att - hålla tider. Hur ska detta gå när jag ska ta buss varje dag nästa termin?

Jag läser - gärna, men inget speciellt just nu vilket är hemskt tråkigt. 

Jag sjunger - aldrig, aldrig, aldrig när folk hör. Det låter verkligen som en kråka. Men jag älskar att sjunga med i låtar, fast inte när folk hör på. 

Jag älskar - att bli kliad på ryggen. Eller när folk flätar mitt hår.

Jag är inte speciellt bra på att - 

Jag föredrar - att lyssna på bra musik och dricka gott te.

Jag tycker om - känslan när jag tittar på en riktigt bra film så att hårstråna reser sig.

Jag är beroende av - sällskap. Fast jag måste kunna vara själv ibland också.

Jag har på mig - mina bästa jeans och en slapp blå skjorta i batikmönster från monki. 

Jag dricker - ingenting just nu. Ska förmodligen dricka smoothie för jag blev så vansinnigt sugen på det nu.

Jag lyssnar på - en vårlista jag fann på spotify med riktigt uppmuntrande och trallvänliga låtar.

Jag blir arg på - mig själv när det inte blir som jag vill.

Jag blir rädd - när jag sover för länge på vardagarna. Det hinns inte med så mycket på morgonen då.

Jag önskar att - mitt feta myggbett på benet kunde sluta klia.

Jag är pinsamt dålig på - inställningar på datorn samt kameran. 



















En gammal bild från Berlinresan.

Förr och nu

Goddag igen.
Som jag nämnde innan har jag hunnit måla lite nya grejer. En av dessa är tjejen till höger. Den växte fram på pappret en kväll när jag inte riktigt visste vad jag skulle hitta på. Därför gick jag inte ur min confort zone utan målade ännu en bitter, vit tjej. Tråkigt att se, men rätt kul att göra. Jag experimenterade även med salt. Det har jag gjort ett par gånger innan men aldrig riktigt vågat applicera på något så att säga "riktigt" utan bara på kladdar och tester.
Den andra till högerär kanske från i juni förra året. Kul att se utvecklingen tycker jag. För jag tycker faktiskt det är en del skillnad. Jag minns när jag hade gjort klart den så tyckte jag den var typ perfekt. Nu ser jag bara hur proportionerna och öronen är knasiga, vilket jag tar som att jag nu kan se mina misstag och förhoppningsvis har jag lärt mig något av dem. Håret tycker jag dock är urläckert. Vill hemskt gärna ha sådana flätor själv. Så fint! Problemet är att jag aldrig riktigt orkar göra liknande på morgonen för jag är för trött. De gånger jag tar mig tid att göra sådana flätor blir det ofta på kvällen och jag hinner liksom aldrig bära dem på riktigt.

Nej, nu ska jag fortsätta låtsat att jag arbetar med min engelska redovisning. Min engelsklärare tyckte det var en fenomenal idé att lägga ett stort arbete om USA såhär tre veckor innan sommarlovet när den enda vill annars gör är att titta på film och prata betyg.