Jag såg en film för nån halvtimme sen där de grävde ner en tidkapsel i jorden med kort på dem, brev med deras tankar och andra små fina saker. Då fick jag en ide, jag vill göra en jag med. Eftersom jag är för lat så orkar jag helt enkelt inte gräva ner en fysisk låda fylld med minnen. Därför gör jag en internet-tidskapsel. Detta inlägg är skrivet för ett år sedan, 2014.01.30. Jag hoppas och tror att jag fortfarande har kvar bloggen då därför bestämde jag att publicera min cyber-tidskapsel här.
Ja, för att börja med så går jag sista terminen i nian och längtar bort bort bort. Jag är skoltrött och finner ingen motivation någonstans. Dock vet jag att jag inte ska ge upp, det kommer jag heller inte göra. Jag ska klara nian och min sista termin på högstadiet. Men segt är det. Ibland känns det som att veckan hakar upp sig på tisdag. Att den på något sätt förlängs eller att vi står still i tiden. För det gång långsamt. Riktigt långsamt. "Sista året går så snabbt" har många sagt till mig. Än så länge stämmer det lika mycket som att grisar har vingar. Jag räknar ner dagarna tills vi slutat. Jag har för mig att det är runt 135 nu. Då är alla helger och lovdagar inräknade. Så när jag tänker på det känns sommarlovet lite närmare.
Jag målar en del. Mestadels ansikten. Tjejer. Ofta tjejer. För en dryg vecka sedan blev jag klar med en tjej avmålad i grodperspektiv. Den blev jag faktiskt mycket nöjd med, motförmodan. Det finns alltid fel på allting jag målar. Eller jag hittar fel på dem. Ibland ser jag att färgerna är fel, näsan är för liten förhållande till ögonen eller att jag målat utanför. Alltid något litet fel som jag retar mig på. Just nu håller jag på med en tjej som sitter på ett bord för att jag ville utmana mig själv att måla något annat än ansikten. När jag skulle skissa upp den utgick jag från den rödhåriga tjejen i The Breakfast Club. Eftersom namn aldrig fastnar så minns jag inte vad hon heter. Bara att skådespelaren heter Molly någonting. Jäkligt bra film det där, The Breakfast club alltså. Rekommenderar den stark!
Ofta sitter jag och pluggar på nätterna och går och lägger mig alldeles för sent för att det ska vara bra. Stressad är jag också. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kanske för att jag oroar mig för mycket inför NP och gymnasievalet. Att jag ska misslyckas totalt på de nationellaproven och väljer fel gymnasium.
Den 14 februari ska våra gymnasieval-blanketter vara inlämnade. Jag är ganska, ganska, att jag ska välja en samhällslinje med spets historia. Dock är jag inte säker. Som så många har sagt, det går att byta om jag inte trivs eller inte gillar mitt val. Jag känner ändå att jag vill välja rätt från början så att jag slipper byta hit och dit.
I mina hörlurar spelas mycket Håkan, The smiths, Morrissey, The Cure, Säkert!, The Jam, Alicie and The Glass Lake, Bob Hund, Makthaverskan med mer. Jag älskar att bara dra på mina gröna urbanears och stänga ute världen. Mina föräldrar, syskon och kompisar blir ofta småsura när jag inte hör vad de säger. Jag skyller på mina hörlurar. Jag vill till Håkan i sommar, hans enda spelning men jag har inte pengar så att det räcker. Det skulle också bli jobbigt med sovplats och sånt, synd. I somras var jag och några kompisar och såg honom i Helsingborg. Det var magiskt. Helt och hållet magiskt. Vill återuppleva den där dagen. Tragiskt att det inte går. Magiskt, men tragiskt.
På lördag börjar den tredje säsongen av den brittiska tv-serien Sherlock, närmare bestämt i morgon(!!!!). Som jag har längtat till den dagen! Många gånger har jag varit nära att se allt på internet, men jag har lovat min syster att vänta tills det kommer på svt. Åh, kan knappt vänta (<3). Just nu är jag inne i någon krim-period vilket betyder att jag kollar på oerhörda mängder kriminalare. Och sci-fi, men det brukar jag titta på. Brittiska kriminalare är favoriten. Maria Wern också. fast mest BBC-serier.
Det är en svindlande hur mycket som kan ha hänt på ett år. När detta publiceras, jag vet inte, allt möjligt kan ha hänt! Nästan läskigt när jag tänker på det. Jag kanske radikalt ändrar stil och bara lyssnar på deth metal eller börjar klä mig i endast och bara ljus rosa. Jag kanske skiter i allt och i valet och kvalet väljer byggprogram på gymnasiet. Jag kanske fortsätter att måla, men bara crazy cat laydies. Eller så börjar jag träna ofantligt mycket och blir body builder. Vem vet, mycket händer på ett år.
Cyberkramar från Hanna femton år.
I mina hörlurar spelas mycket Håkan, The smiths, Morrissey, The Cure, Säkert!, The Jam, Alicie and The Glass Lake, Bob Hund, Makthaverskan med mer. Jag älskar att bara dra på mina gröna urbanears och stänga ute världen. Mina föräldrar, syskon och kompisar blir ofta småsura när jag inte hör vad de säger. Jag skyller på mina hörlurar. Jag vill till Håkan i sommar, hans enda spelning men jag har inte pengar så att det räcker. Det skulle också bli jobbigt med sovplats och sånt, synd. I somras var jag och några kompisar och såg honom i Helsingborg. Det var magiskt. Helt och hållet magiskt. Vill återuppleva den där dagen. Tragiskt att det inte går. Magiskt, men tragiskt.
På lördag börjar den tredje säsongen av den brittiska tv-serien Sherlock, närmare bestämt i morgon(!!!!). Som jag har längtat till den dagen! Många gånger har jag varit nära att se allt på internet, men jag har lovat min syster att vänta tills det kommer på svt. Åh, kan knappt vänta (<3). Just nu är jag inne i någon krim-period vilket betyder att jag kollar på oerhörda mängder kriminalare. Och sci-fi, men det brukar jag titta på. Brittiska kriminalare är favoriten. Maria Wern också. fast mest BBC-serier.
Det är en svindlande hur mycket som kan ha hänt på ett år. När detta publiceras, jag vet inte, allt möjligt kan ha hänt! Nästan läskigt när jag tänker på det. Jag kanske radikalt ändrar stil och bara lyssnar på deth metal eller börjar klä mig i endast och bara ljus rosa. Jag kanske skiter i allt och i valet och kvalet väljer byggprogram på gymnasiet. Jag kanske fortsätter att måla, men bara crazy cat laydies. Eller så börjar jag träna ofantligt mycket och blir body builder. Vem vet, mycket händer på ett år.
Cyberkramar från Hanna femton år.