halvt lila halvt grön halvfärdig

I lådan där jag förvarar alla mina alster hittade jag ett halvfärdigt ansikte som jag städade bort för ett bra tag sedan. Historien bakom varför den aldrig färdigställdes är enkel; jag blev osäker på vilka färger jag skulle använda. Ett knippe självosäkerhet påverkade säkert också. Kanske kommer jag så småningom att avsluta det jag började, eller så förblir den halvfärdig. Eller halvpåbörjad. Beror på hur en ser på allt.

Annan sak jag kom att tänka på! Jag, min far och min bror åker snart till London. Huvudmålet är att kolla på Özil när han spelar i vårt favoritlag Arsenal. Egentligen ligger nog både FC Rosengård och PSG med Caroline Seger i spetsen varme om just mitt hjärta. Med influenser från min bror har jag dock blivit en PL-dyrkare, vilket Hanna 12 år skulle skrattat åt och sagt att "inget kan bli bättre än spansk fotboll" . Casillas var, och kommer alltid vara, fotbollsspelaren jag rangordnar högst, så lite av tolvåriga Hanna sitter ändå kvar. Londonresan är något jag ser framemot mycket. Det är första gången jag ser professionell fotboll utomlands(!!pepppen!!), men också för att hela London är en mycket mysig höststad så d ska bli najz.